Helt tomt i skallen

På dagarna, när jag absolut inte kan blogga (typ när jag har Noé eller inte är hemma), då kommer mina bloggidér. Det händer något, jag tänker en massa och så vet jag exakt vad jag ska skriva i bloggen "när jag har tid"... Och när jag har tid, jag då är allt glömt. Sucks bigtime!

Idag har vi i alla fall varit i lekparken, gungat och åkt kana. Tre små flickor kom fram och började prata med mig, på tyska. Jag stod där och log som ett fån, fattade inte ett enda ord av vad de sa. Jag kunde ju inte ens säga att jag inte kan tyska. Allt jag kunde komma på var; jaa, eller nein. Men eftersom jag inte ens kunde gissa mig till vad de sa var det lönlöst. Gud vad jobbigt det är när man inte fattar någonting!

På vägen hem gick vi förbi en söt liten farbror som delade ut äpplen. Först på luxemburgiska, då drog jag till med ett Pardon? och han bytte till Francais, grymt va? Och jag fattade! Tacka mina ihärdiga franskalärare. Förstår inte att man kan åka till ett land där man inte kan språket det minsta (hrm, ja det är en pik till alla mina aupair vänner här nere som inte kan franska, hihi)
Jag hade gått under!

Nu ska jag snickelisnacka med min syrra!