Hanna Lood!!!

När jag väl fattade att jag var i Mörrum med tåget blev jag skitnervös, kan ni fatta det? Nervös! för att jag skulle träffa Hanna.

Helgen har varit perfa! När vi väl hade kramats och varit stumma en stund kändes det som om de här sex månaderna inte har existerat, allt var som vanligt igen. Hade det inte varit för den låga temperaturen och den mörka eftermiddagen hade det lika väl kunnat vara dagen efter studenten.
All denna saknad efter min vän och allt bara faller på plats, och sen var det plötsligt söndag och jag åkte hem... Och nu saknar jag henne igen. Men snart är det nyår och då får jag till och med träffa Martina! Vi tre tillsammans och inget kan gå fel, eller kanske allt kan gå fel, men det kommer ändå vara precis som det ska. Som det alltid har varit (sedan ett år tillbaka).

Ps. jag tror egentligen inte att jag har fattat att hon är hemma än...