He loves me

Jobbet var sjukt segt idag, var alldeles för trött för att egentligen orka, men precis efter öppning kommer Rachid (han som har bistron mitt över oss) tillsammans med snyggingen från skoaffären som ska köpa kaffe, ho ho ho!
Snyggingen har på sig svarta stuprörsjeans, svarta skor, en marinblå trenchcoat och håret ostyrigt som om det hade blåst ute (vilket det inte gjorde, det bara regnade) och helt plötsligt var hela min dag gjord.
Jag gick hela dagen och funderade på hur många gånger jag kunde springa ner på lagret utan att verka misstänkt (vägen till lagret innebär att man passerar skobutiken där snyggingen jobbar):

Asimah: Tove har vi fler tomma kartonger?

Jag: Njae... Men jag kan kolla på lagret!
He he, listigt!
Så jag springer ut ur butiken, bort mot snyggingen och hissen. Jag ser i ögonvrån att han ser att jag rusar förbi och ler lite.
På vägen upp igen har jag hela famnen full av kartonger och kikar fram vid sidan för att se vart jag går, då ser jag att snyggingen står och tittar(!) och när jag går förbi hälsar han lite generat och jag tillbaka.
Wohha! Han hälsade!! Jag är helt överlycklig när jag på lätta fötter trippar bort till Hemtex.
Nu kommer ironin;
På vägen bort mot Hemtex går man även förbi Hunkemöller och de har precs satt upp en ny reklam i skyltfönstret.
Med stora lila bokstäver står idag; He loves me
Ja och med alla mina tankar på snyggingen brister jag ut i gapskratt, och resten av dagen går jag runt på små moln.

Tänk vad en snygg kille kan göra skillnad!