Smått läskigt

På väg hem från jobbet idag frågade en kille mig hur mycket klockan var, jag hade ingen klocka och tänkte först bara vifta med handen och springa hemåt, sen kom jag på andra tankar (och agerade emot vårat otrevliga och stressade samhälle) tog fram mobilen och kollade klockan.
Då frågade han om jag kände Sofia.

-Ehh... nej, jag känner inte Sofia. men klockan...
-I vilken stad bor du?
-Va? Jag bor här.
-Var?
-Här.
-Men var i Malmö?
-Öhhhh..... (vafan??) på andra sidan stan typ (inte!).
-Jahaa... Vad heter du förresten?
Han håller fam handen för att hälsa, jag tittar skeptiskt på den och säger att jag har bråttom, sen lägger jag benen på ryggen och springer iväg.

Varför ska jag alltid råka ut för alla läskiga människor (läs: killar)???
Han ville inte ens veta vad klockan var ju!