"Hahahahahahahaha… hon tror att hon ska få vara glad och lycklig… hahahaha… skrattretande… hmmm..." smack! Bitchslap, rakt i ansiktet, och sen flyger den kvittrande iväg som en oskyldig liten fågel. Kärleken alltså.
Alla killar fungerar på samma sätt, de gillar en tills de helt plötsligt kommer på andra tankar, då tar de fram kökskniven och hugger en i hjärtat hugg, hugg, hugg, "så… näe lite till…" hugg, hugg, hugg, "sådär, perfekt."
Sen lämnar de en att pussla och tejpa bäst man kan.
Så tills någon bevisar mig motsatsen ger jag upp kärleken.
Nu ska jag gå och hämta silvertejpen.
måndag 3 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Du. Låt oss ge upp det tillsammans. Man tröttnar bara på att satsa och till slut så vågar man inte lägnre för det tycks hända allt för ofta.... som dem springer iväg med benen på ryggen. Hoppas det känns lite bättre snart, slå på en kudde!
Jag kan tejpa med dig gumman!
Distansforhallande till USA funkar inte riktigt, sa jag behover ocksa tejpa :(
Killar ar bara problem!
låt mig också gå med i klubben tack...
Skicka en kommentar